Den ekologiska skuldens dag

Folk har börjat fråga om det inte är dags för barn snart. Om jag är gravid. Hinta om att det är vår tur nästa gång. Och varje gång bara skriker det i min kropp. Inte för att jag inte vill ha barn. Utan för att situationen i världen är sådan att jag inte vet om jag vill utsätta ett barn för den.

Igår inträffade den ekologiska skuldens dag. Det är den dagen då vi har förbrukat de resurser som jorden kan framställa på ett år. Från och med nu och fram till årsskiftet lever vi alltså på lånade resurser. För mig är detta skrämmande. Hur länge kan vi hålla på och urholka planeten innan det har gått för långt och är för sent? Kommer det ens att finnas någon planet för mina barn eller barnbarn att leva på? Eller kommer överbelastningen av jorden tvinga framtida ättlingar till ett katastrofalt dåligt liv?

Igår var det den 13 augusti. Den 13 augusti är det tidigaste någonsin som den ekologiska skuldens dag har inträffat, och det är hela sex dagar tidigare än förra året. Om vi ska vända det här måste vi ändra livsstil. I Sverige lever vi som om vi hade 3,7 jordklot att förbruka. Siffran skrämmer mig något så in i helvete, och ändå måste jag erkänna att jag verkligen inte är något föredöme när det gäller att ta hand om planeten.

Enligt WWF är de viktigaste delarna bilen, biffen, bostaden och börsen. Vi måste minska transporter med bil och börja använda kollektivtrafiken mer. Vi måste halvera vår köttkonsumtion. Vi måste minska andelen energi som går åt till att värma upp våra hus. Vi måste också ta ansvar för hur våra sparpengar förvaltas så inte pensionspengar med mera investeras i kol och olja, som naturligtvis släpper ut en massa onödig koldioxid.

Jag är verkligen inte något föredöme, även om jag åtminstone försöker vara medveten om problematiken. Jag kör alldeles för mycket bil och skyller det på avstånden samt i princip obefintlig kollektivtrafik i Norrlands inland. Jag tycker om att flyga och har de närmast åren planerat in resor med flyg. Jag duschar onödigt länge och jag har dålig koll på vart mina pengar investeras.

Mitt i allt det här känner jag mig så maktlös. Vad hjälper det om jag ändrar på mig? Alla måste ju dra sitt strå till stacken. Men jag försöker tänka att det jag kan göra är att göra små förändringar och förhoppningsvis påverka andra genom dels mina val och dels genom att prata om det. Vi måste hjälpas åt att ta hand om vår planet, för vi har faktiskt bara en. Låt oss göra det.

Annonser

Författare: innehosina

Ägare av bloggen Inne hos Ina // Owner of the blog Inne hos Ina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s